Kanske dags att ta upp kontakten igen.....

Ungefär ett år sen sist.... Ja mycket har hänt, men det vet ju ni som läser redan om så jag känner att det finns ingen anledning att dra upp allt från början!

Livet rullar på, alldeles för fort kan jag känna, Mollysen är 9 mån och Ville fyller snart 4 år, vart tog tiden vägen, men den går ju fort när man har roligt, brukar man ju säga. Livet känns väldigt bra! Vi är glada och lyckliga! Visst finns det dagar när när man kanppt orkar räkna till tio, men så är det ju att vara småbarn förälder, och de dagarna fanns ju innan också men berodde på andra saker, det är ju livet!


Tog en paus i bloggandet för ca 1 årsedan, det kändes inte som jag hade något vettigt att skriva, orden kom inte naturligt.
En tuff graviditet, 3 års trots och en STOR längtan efter hus gjorde att livet inte kändes som det gör nu. Jag hade svårt att hitta energin till att skriva, men kanske att den flödar nu när det var så länge sedan!


Nu har vi acklimatiserat oss i den nya staden (eller orten) och i området och vi trivs väldigt bra! Fantstiska grannar och en bra blandning av människor med alltifrån barnfamiljer till äldre. Ville har kompisar och det finns massa småttingar så Molly kommer ha fullt upp isommar (och jag med antar jag)
Igår satt jag och Pierre och planerade lite inför vår och sommar, vi vill lägga ny altan och stenplattor samtidigt som vi ska åka till systrami, men som mitt mål alltid är -Vill man så kan man, ivärsta fall får vi ju vänta med en grej, men det blir inte Systrami, det är vi överens med! Det känns så skönt att han njuter lika mycket som jag över att åka dit!! det gör mig lycklig!
Ska försöka boka i slutet feb. Jippie!



Förra veckan var vi i Sälen med våra vänner,en ur härlig resa som innefattade det mesta! Otroligt tacksamma är vi för att vi fick åka med! Carolines jobb har nämligen stugor där uppe.
Vi visste inte riktigt hur Ville tycka om det här med pjäxor och skidor, om det skulle klämma, bli kallt mm mm, han gör ju inget som han inte vill, om ni förstår vad jag menar. Men han fullkomligt älskade det! Och blev så duktig! Han tom grät ibilen när vi skulle åka hem. - Varför måste vi lämna tillbaka skidorna, jag vill åka mer. Sötnosen. Det hjälpte inte ans att förklara att nästa år är skidorna och pjäxorna för små, han ville inte hem. Så det var definitivt inte sista gången som vi åkte till fjällen!



Och Molly då.
Hon växer. Och utvecklas. I en rasande fart. Mamma säger stopp nu för snart är hon ingen bebis längre! Hon och håller i längs allt, tår själv längre stunder och igår klättrade hon upp för alla trappstegen själv så nu måste vi säkra den trappan på nedevåningen också. Hon är fortfarande en väldigt glad bebis och aktiv, det ända som jag önskade var att hon kunde dämpa sitt röst läge emellanåt. Hon spelar nämligen i samma liga som Celine Dion, Whitney Houston och för att inte tala om Pernilla Wahlgren illtjut i Piccadilly Circus, Ni minns väl!! Kan små barn åstakomma hörsel skador på sig själva???? Iså fall ligger nog vi i risk zoonen.....


Dagen till ära är ganska lugn, Ville är på förskolan och jag borde ta och röja upp här hemma, em ska vi tillbringa med några grannar och sen blir det middag och mys. Pierre har kur och jobbar sent i kväll så han ser vi inte på hela dagen lång.
I morgon är det ingen förskola så då blir det en lung och skön (kanske sovmorgon)morgon så får vi se vad den dagen ger.

Ett steg mot att återuppta bloggandet är nu gjort!

Puss och kram Milla